simplified

Känner mig sjukt hängig idag, och orkar därför inte göra mycket.
Inte för den delen vill man gärna sjukanmäla sig när det är så nära semestern.
Denna månadens arbete blir ju min lön på semestern, så det är bäst att inte fucka upp de kronorna.

Nåja, tänkte berätta lite om min rättegång som jag infann mig på förra veckan.
Det är onsdag, klockan är 08:10 och jag laddar upp mina batterier med en skål flingor, samt en smuggelöl som varit kvarglömd i min kyl av någon okänd anledning.
Det är inte likt mig att spara något, för sån är inte jag.
Hur som helst.
Jag känner mig utvilad och redo, trär på skjortan, knyter slipsen och sätter på mig mina svarta, gamla Mc´Donalds-skor.
Ska jag bli åtalad kan jag lika bra vara snyggt klädd.
Lite "Titanickänsla" när orkestern vet att båten håller på att sjunka, men väljer istället att fortsätta spela trots att de kommer drunka.

Tar med min legitimation och kallelse.
Kliver ut från lägenheten, smäller till dörren.
Nu är jag redo!

I lagom tid till bussen och allting, inget kan gå fel.
Hoppar av vid stationen där jag får reda på att tåget som skulle avgå för tio minuter sen kommer att avgå nu från spår 2.
Perfekt, jag hinner till och med ta ett tidigare tåg.
Nu får man mer tid på sig att hitta till Lunds tingsrätt.
Ja, jag kan inte alls Lund.
Jag tittade bara snabbt på eniro innan jag åkte hemifrån, för att få ett "hum" om var det ligger.
Nästa Lund, Lund..
Märker att folk stirrar konstigt på mig när jag är finklädd vid 9-tiden en onsdagsmorgon.
Undra varför..
Jag stiger av tåget.
Inga problem där, jag hittar till Lunds tingsrätt och allting.

Går in genom denna lilla entré till en av de kanske konstigaste byggnader jag någonsin skådat.
Och litet var det där inne.
Man tror att det ska vara lite större med tanke på att det mesta fall tas upp där.
Stel miljö, knäpptyst.
Får samma känsla som jag får hos tandläkaren i väntrummet.

Var ska jag befinna mig nu då?
Jag är tjugo minuter för tidig.
Stod att man skulle kolla upp det på någon slags anslagstavla.
Aha, där!


Man kan ju inte annat än skratta.
Skit samma, jag är här av en anledning, även om det är det fjantigaste på hela dagen i just denna sal.
Men det roliga är att resten av lokalerna tar hand om liknande fall, typ misshandel och rån.

Jag, en man och vad jag tror är hans son, sitter och tittar ut mot denna konstiga atriumgård de har där inne.
Känner mig en smula iakttagen.
Finns här kameror?
Är det någon som sitter och tittar på mig när jag sitter och väntar?
In kommer en medelålders kvinna och en kvinna i tjugoårs-åldern.


?: " Är du målsägande?

Målsägande, vad fan är det?

S: "Ja..?"

?: "Är det du som är Kenny?"

Nej, jag är inte någon från South Park-gänget.

S: "Nej, jag heter Simon"

?: "Du står inte med på listan?"

S: "Ah, nej, jag är inte med på den listan"

De letar febrilt igenom sina papper

?: "Jaha, du är misstänk?"

S: "Ja"

Ögonbrynen höjs på båda kvinnorna.


Klockan är tio och jag infinner mig nu i sal 7.
Ett rum på uppskattningsvis 40-50m2.
Jag och mina vänner sätter oss ner.
Framför oss till vänster har vi huvudåklagaren.
Han sitter ensam med 3 stolar tomma brevid sig.
Hela hans ansikte är täckt av grått skägg som ser lagom ovårdat ut.
TIll höger har vi fyra stycken nissar, varav tre sitter tysta och antecknar lite emellanåt.
Framför våra stolar finns det ett lite högre bord med svarta, smala mikrofoner riktade mot oss.
Ser även en kamera snett till höger, som tydligen ska filma oss.
Vi får kontrollera att våra personuppgifter stämmer.
Rättegången startar.
Jag har alltså vid detta tillfälle varken visat upp legitimation eller kallelsen till rättegången.
I praktiken skulle det mycket väl kunna vara min morbror som sitter där, och inte jag.
Inte heller blev jag visiterad.
Tänk så skulle jag haft kniv eller pistol på mig.
Sen har jad dessutom druckit en starköl innan jag åkt dit.

Äh, det är mycket dåligt.
Först kallar dom dit en på rättegång, sen kan de inte ens sköta det på ett professionellt sätt.
Är det alltid såhär dåligt i vanliga rättegångar innan det tas upp till hovrätten?

Oavsett vad så kan jag säga att det faktiskt var rätt undehållande att sitta där i 1,5 timmar och lyssna på hur åklagaren försökte vrida och vända på allting för att få en att verka skyldig.
Visst ni förresten att man får ljuga hur mycket man vill för sin egen skull?
Det är bara när man är vittne man kan bli dömd att betala skadestånd för att ha ljugit.

Sverige är ett rätt sjukt land när jag tänker efter.