simplified

Fredagkvällen slutade med att man följde Sara hem till sandvången, och klockan var kanske halv fyra när jag var påväg tillbaka.
Hur som helst..
Jag  trippar ensam genom bakgårdar jag förr aldrig tänk mig tanken att korsa.
Plötsligt dyker en tanke upp i mitt huvud:

Var fan är jag? Jag fattar VERKLIGEN INTE var jag är någon stans.
Fan, inte jag heller, tänkte jag.
Då är man bra full när man för dialog med sig själv i huvudet.