simplified

Jag har aldrig riktigt förstått mig på den där frasen: "Hur är läget?".
Speciellt när den sker i all hast, mellan dig själv och någon du inte träffat på länge.
Om du verkligen mår dåligt, ska du då säga: "skitpissigt, jag vill bara lägga mig ner och gråta" och sen gå vidare?
Samma sak gäller när någon ser dig jobba / ringer dig på jobbet: "Mycket på jobb?"
Alltid tomma, intetsägande frågor egentligen, som ofta kräver ett bra och utvecklat svar.

Är detta bara trevlighetsfrågor utvecklat speciellt för oss blyga svenskar, som inte klarar av att komma in på ett bra samtalsämne?
Eller är det verkligen så att den som ställer frågan verkligen menar det?