Senil är framtidens ovisshet

När man var liten tyckte man att 15 år var gammalt.
De större grabbarna fick köra moped och trotsa föräldrarna.
När man är 18 tycker man att 15-åringar är el stupido och för små för att ha sex.
När man sedan är 22 och får ett samtal från ens morsa där hon frågar om det är normalt att killar inte hör av sig dagen efter de bytt nummer med tjejer börjar man faktiskt undra lite.
Blir man aldrig, jag vad ska man kalla det; vuxen? vis? fulländad?
Man har ju hört att man ska lära sig något nytt varje dag, men ska man verkligen gå livet ut och undra, aldrig var säker på saker och ting?
Jag kan garantera att jag kommer ligga på min dödsbädd och undra vilken storlek jag har på min old-people-blöja.
Men då är jag redan senil och skiter i allt jag inte lärt mig: allt man förväntas kunna, som man ska ha fått ut när man levt ett fulländat medelsvenssonliv.

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
How you doin?

Email: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt budskap:

Trackback
RSS 2.0