simplified

Om en nära vän till dig är skyldig dig cirka 50 kronor, visst ber du inte att få de pengarna tillbaka redan dagen efter(?), eller någonsin, för den delen.
Men när plånboken inte innehåller mer än gamla kondomer, bibliotekskort och en & annan död mal så kan det vara läge att be om de där 50 kronorna.
Man måste ju trots allt äta och betala räkningarna, inte sant?
Av en principsak frågar man om man möjligtvis kan få tillbaka den där femtiolappen.
Det är inte konstigt.

Men när man varje månad går och betalar ca 980kr (av ett lån på sammanlagt 30000:-) på en gammal flickväns bil, ja då känns det lite konstigt.
Men bara lite.
Eller mycket, jag vet inte.

Egentligen är det så att jag fick pengar av henne för att betala av just bilen, men det blev aldrig så.
Jag köpte möbler, levde loppan och drack bort mina sorger.
Så egentligen är det möblerna, dubbelhyran på lägenheterna och alkoholen som dras från mitt konto var månad, men icke!
Jag vet mycket väl att det där lånet ansöktes just för bilen, och det stör mig - av en principsak