simplified

En av de bästa saker jag vet är när folk som har det helt okej börjar gnälla.
"Jag har det så svårt, snälla tyck synd om mig"
"Jag har haft en bra uppfostran, jag har tak över huvudet och mat för dagen, men måste ändå hitta något dåligt att gnälla över så att jag kan få uppmärksamhet.
Och mina föräldrar bor ihopa och är lyckliga och har medelmåttiga jobb, men måste ändå fortsätta att böla på facebook i statusuppdatering om hur jävla jobbigt jag har det när jag supit bort nycklarna till lägenheten och bilen"

En sak till som jag älskar är när folk gnäller på att de inte har några pengar.
Ofta folk som tjänar betydligt mer än genomsnittet.
Men ibland även arbetslösa, och det förstår jag.
Men det är faktiskt inte så svårt att hitta jobb.
Det finns gott om timanställningar och 25%, men de jobben passar väl inte de som sitter hemma och får så mycket gjort framför skärmen, för facebook är väl ett nyttigt sätt att spendera tiden på?

Men det jag försöker få sagt är att man inte kan gnälla om man inte försöker hitta jobb, eller inte vill för den delen heller.
Det är trots allt inte så att du bor på gatan om du är arbetslös i Sverige.
Snarare tvärtom, om du t.ex har a-kassa och jobbar halvtid kan du ju t.om förlora på att jobba.
Då tjänar du mer på att gå hemma och inte göra ett skit.

Äh, jag vet inte vad jag svamlar om, har inte sovit så bra de senaste dagarna.
Fuck den svenska gnällgenerationen.
Pusspuss