simplified

Ett tag trodde jag att det fanns hopp för mänskligheten.
Men när känslor lämnas ute, och våra djuriska instinkter väcks till liv, då blir vi just det; djur.
Det är lite synd, men det är så det faktiskt är.
Vi behöver egentligen bara sträva efter en sak här i livet - att leva.
För somliga innebär det att äta, jobba och sedan dö.
Medan andra spenderar för mycket tid med att hata och aldrig förlåta.

Vissa bygger modellflygplan.
Andra ser det som sin livsuppgift att göra sina föräldrar stolta.
En del går en egen väg, och ett fåtal är osjälviska och sätter sig själv i andra hand.

Oavsett vad, så styrs allt av känslor.
Känslor, ett samvete, en vilja som skiljer oss från "djuren".
Sen behöver dessa känslor inte vara godartade, det har inget med saken att göra.
Sålänge du har en känsla, en åsikt, så är du en människa.

Det krävs inte mycket för att bli accepterad i vår värld, men när man väl känner sig accepterad så borde man väl nöja sig med detta - tycker man (?)
Nej, nej, nej.
Jag, du och din kompis, alla är vi lika oavsett tankesätt, ursprung eller ekonomisk situation.
Vi strävar alltid efter förbättring; att må bätte.
Nöjer oss inte med primärbehovet, utan skapar egna behov människan aldrig tidigare haft.

Pengar är väl en sån sak som kan göra människor till djur igen.
Kärlek & hat.
En annan är politik.


Äh, jag är bakfull.
Jag vet fan inte vad jag snackar om..